Utflykter
- Gyllbergen, 2004
- Källan i Borlänge, 2004
- Mossnycklar, 2004
- Grangärdetrakten, 2004
- Söderbärke-Norberg, 2004
- Gruvor och hyttor, 2004
- Källorna i Ljusnarsberg, 2004
- Källorna i Hedemora, 2004
- Snöån och Väsman i snötid, 2005
- Utflyktsmål i vårtid, 2005
- Naturreservatsturer i sommartid, 2005
- Källandskultur i kubik, 2005
- Gyllentid i bergen, 2005
- Sista snöturen, 2006
- Fäbodutflykt med SPA i juni, 2007
- Guckusko i midsommartid, 2008
- Svårnåbara berg i nordväst, 2009
- En fiktiv resa till iskanten
Källflöden bland hyttor och gruvor i Smedjebacken och Säter, 2004
Hjortstjärnen vid Saxehammar
Den 14 augusti var det dags igen. Min hustru Ingvor och jag for ut för att ”samla” källflöden från Björsjö i söder till Bondhyttan i norr. Björsjö ligger i Malingsbo-Klotens naturreservat och det var där vi började dagens färd i källandet. Här startar Saxån sin färd mot nordväst till sjön Saxen. Från Busjön får ån vatten genom Busjöbäcken och från Gruvberget och Konkusberget genom flera bäckar. Björsjö är ett gammalt järnbruk med dammar som Björsjö damm, Sågdammen och Dammsjön. Hyttan anlades 1658 och arrenderades av Hallstahammars järnbruk i början av 1900-talet och var i bruk till 1931. Idag satsar Björsjö på turism och största attraktionen är sportfisket i isgropssjöarna Långtjärnarna strax söder om bruket. Långtjärnarna får sitt vatten från ”källorna” Römossen och Tarvamossen (Tjärmossen) som utgör vattendelare till Hedströmmen. Vid landsvägen väster om Nedre Långtjärnen finns en kolmila med kolarkoja. Vid vårt besök vid kojan, som jag skulle fotografera interiören av, visade det sig att jag inte var särskilt välkommen in. Kojan var nämligen bebodd av getingar som gick till attack när jag brände av första fotoblixten och det var bara för oss att snabbt lägga på dörren och retirera.
Utanför något som såg ut att kunna vara brukets förvaltarbostad gick ett äldre par och räfsade nyslaget gräs. Jag gick fram och talade med mannen för att eventuellt få lite information om bruket och byn Ibbarbo strax intill, där jag hade hört att man skötte hagmarkerna på ett sätt som skulle gynna den biologiska mångfalden. Det visade sig att mannen var en inte sinande källa till information om trakten. Han hette Carl-Eric Janlöv och var pensionerad jägmästare. Han har skrivit en bok om Björsjö bruk och höll på att skriva en om flottleder. Han kände till Ibbarbo och hade medverkat vid tillblivelsen av hela naturreservatet som tidigare kallades naturvårdsområde. I Carl-Eric hade vi fått en värdefull kontakt för södra källandet.
Vi for upp för den branta backen till Ibbarbo-Hindriks gård. Vi parkerade vid den timrade gamla torkrian där man tidigare förutom torkning av säd bland annat rökte kött. Inne i rian kändes röklukten fortfarande stark från de sotiga väggarna. Från rian gick vi genom hagarna längs vandringsleden Malingsbo-Klotenrundan upp till västra gården. Blomningstiden var i stort sett över och vallarna var slåttade men vi kunde föreställa oss ymnig blomning i juli med typisk ängsflora. Utsikten bort mot Saxen och byn Lilla Snöån från det 240 meter högt belägna Ibbarbo var fager. Nu skulle vi vidare till Stora Snöån med hyttområde från 1500-talet och många vackra bergsmansgårdar, för att sedan från Lilla Snöån köra norrut till Hagge bruk. Hela den här bygden kring badsjön Hagge är sevärd, historiskt intressant och naturskön. I byn Vinaren strax söder om Hagge pågick järnhantering redan på 1100-talet. Byalaget i Hagge håller landskapet öppet genom bete av höglandsboskap. För den insatsen belönades byalaget med centerpartiets miljöpris år 2002. Det moderna Hagge utmärks av ett stort sågverk och 18-håls golfbana.
En brusande ström med fallhöjd på tiotalet meter leder ner vattnet från Haggen till Nedre Hillen och vidare ut i Kolbäcksån, som oftast inte får något vatten alls här eftersom vattnet från sjön leds genom två stora ståltuber till Lernbo kraftverk innan det via en utloppskanal slipper direkt ut i sjön Leran. I Lernbo passerar riksväg 66 Kolbäcksån vilket resenärerna informeras om på vägskyltar. Vad man ser av ån är för det mesta bara en rännil beroende på den så kallade nolltappningen. Kraftstationen byggdes 1898-1899 och ansågs då vara Sveriges största. Under 2005 börjar kraftverket byggas om och då är det önskvärt att man kan få till stånd en minimitappning på sidan om kraftverket, som skulle få Kolbäcksån att leva upp till benämningen å även här.
Från Lernbo fortsatte vår färd norrut förbi sjön Plogen till Gubbo och därifrån var siktet inställt på det branta och 377 meter höga berget Skissklack vid vars fot källflödet Smitturnbäcken rinner från källsjöarna Norra och Södra Smitturn. Norr om berget på andra sidan vattendelaren ligger de små sjöarna Vitturn och Jätturn med sin berömda kalkstensgrotta. Nu kom vi inte fram till berget för vägen dit var en bomväg med låst bom. I stället tog vi vägen förbi Skisshyttan för att därifrån för en stund lämna Källandet för bokad lunch på Ulvshyttans herrgård.
Efter en gastronomisk upplevelse av bästa klass lämnade vi Ulvshyttan för färd mot öster och vi kom åter in i Källandet vid Bondhyttan. Här tog vi oss upp till gruvorna vid Vallberget. Vi var nu i Säters kommun. Gruvorna vi såg var dagbrott och låg i ett efter brytningen sterilt område. En hel del lingon lyste dock redan röda på de obrutna bergknallarna, vittnande om goda möjligheter till stora skördar i september. Efter en längre stunds sökande fann vi källan till Åsmansboån, som leder sitt vatten ner till sjön Långalen för vidare transport söderut till Norra Barken vid Storsand. Vi följde vattenstråket och tog en rogivande rast vid Långalens sydspets, närmare bestämt i Ingevallsbo. Ingvor blev förtjust i den vackra miljön vid sjön där strandskogen bestod av gråalar. Trolskt porlade bäcken från sjön genom snårig lövskog.
Snart var vi nere vid Storsand och Vibberbo i det sjörika landskapet där Issen, Hemsjön, Tolvsen och Dammsjön gör landskapet mycket naturskönt. Den vackra stenbron vid Issens sydöstra utlopp i Vibberbo är värd att ta sig en titt på. Vid Saxehammar vandrade vi ner till Hjortstjärnen som ligger i nivå med Norra Barken. Tjärnen förenas med Barken genom en cirka 500 meter lång ålik slinga tillräckligt bred för att man även med större fritidsbåtar kan gå in till en väl skyddad liten hamn i tjärnen. Utmed stigen blommade den gula färgkullan.
Tämligen mätta på intryck for vi nu över Söderbärke hemåt med två praktfulla regnbågar på andra sidan ådalen, följande oss nästan ända hem.
Uppdaterad 2009-10-30