Utflykter
- Gyllbergen, 2004
- Källan i Borlänge, 2004
- Mossnycklar, 2004
- Grangärdetrakten, 2004
- Söderbärke-Norberg, 2004
- Gruvor och hyttor, 2004
- Källorna i Ljusnarsberg, 2004
- Källorna i Hedemora, 2004
- Snöån och Väsman i snötid, 2005
- Utflyktsmål i vårtid, 2005
- Naturreservatsturer i sommartid, 2005
- Källandskultur i kubik, 2005
- Gyllentid i bergen, 2005
- Sista snöturen, 2006
- Fäbodutflykt med SPA i juni, 2007
- Guckusko i midsommartid, 2008
- Svårnåbara berg i nordväst, 2009
- En fiktiv resa till iskanten
Gyllbergen, 2004
Den fjärde april var det dags för en sista skidutflykt den här vintern. Jag åkte upp till Gyllbergens naturreservat nära Idkerberget norr om Ludvika i soluppgången. Startpunkt för skidturen var spårcentralen vid Gylle fäbodar öster om Idkerberget och anledningen till utfärden var, förutom att få en skön skidtur, också att eventuellt kunna skapa klarhet i var vattendelaren mellan Dalälven och Kolbäcksån går här uppe. Efter vinterns kartstudier över Kolbäcksåns källand hade jag mina misstankar om att Kolbäcksåns nordostligaste källflöde kanske fanns i reservatet. Flödet är inte markerat på gröna kartan, skala 1:50 000, inom reservatet men väl strax syd därom. Men med erfarenhet av att det är en hel del begränsningar i detaljer på karttypen, ville jag se hur vattnet verkligen rann i myrdalen mellan Spånsberget (500 m ö h) och Dragberget (490 m ö h).
Efter att ha växlat några ord med en morgonpigg östgöte, som just avverkat morgonens träningspass på trettio kilometer, stakade jag ut på ett spår märkt ”Pensionärsspåret” och i lätt utförsterräng med bra före var jag snart nere vid den lilla Dragsjön, som otvetydigt hade sitt utlopp i sydostlig riktning mot Dalälven genom en myrmark, som också hade ett dråg riktat mot söder och som skulle kunna ge vatten till Kolbäcksån. Den mesta snön hade smält bort från isen som verkade betryggande tjock trots kraftiga töväder tidigare i veckan. Jag stakade in mot en snölega utmed öststranden för att få fäste för stavarna. Ett orrspel hördes bortåt Spånsan. Tyvärr var det mer snö nedanför Dragbergsbranten än jag förväntat mig och det gjorde det omöjligt att spåra ett eventuellt vattenflöde mot Kolbäcksån. Jag uppfattade ändå lutningen i terrängen tillräcklig för att vatten i snösmältningstid och efter häftiga regn, skulle kunna strömma ner i Stockgropsån och vidare mot Kolbäcksån. Jag bestämde mig därför att ta mig hit i maj när flödena brukar vara starka, för att se om min teori skulle hålla. Efter en kort matpaus vid Dragbergsstugorna, där två domherrar nyfiket kom fram för att se om jag hade något i matsäcken även till dem, skidade jag tillbaka till bilen för att åka hem till ett snöfritt Hallstahammar. Över maderna utmed Kolbäcksån i Surahammar vinglade tofsviporna omkring i luften och storspoven hördes drilla.
Uppdaterad 2009-08-07