Introduktion Fakta Utflykter Galleri Kolbäcksådalen

Den globala uppvärmningen - kommentarer och reflektioner

Författaren och naturkännaren Rolf Edberg (1912-1997) skriver i det inledande avsnittet till Sveriges Nationalatlas delen Klimat, sjöar och vattendrag att vi lever i en ”grön paus” mellan två istider. ”Vi lever i en privilegierad tid på privilegierad plats. I en grön paus, i ett vattenland och i ett naturens spännande växelspel”.

När Edberg skrev detta hade resonemanget om växthuseffekten inte förts upp i toppläge på klimatdiskussionens agenda. Nu finns den där och frågan är hur de ökande koldioxidutsläppen kommer att påverka den gröna pausen. Kanske pausen bara förlängs eller så medför utsläppen, enligt många forskare, ett kaos i klimatet världen över redan de närmaste århundradena. Det finns inget säkert svar på detta men datasimuleringar talar ganska entydigt ett negativt språk, som förefaller oroväckande. 2020 har vi i Sverige en ny trettioårsperiod av väderdata att studera. Kanske den kommer att ge besked om vart vi är på väg. Fram till dess tror jag ändå att vi vanliga natursökare, vare sig vi är skidåkande, vandrande, seglande eller odlande, inte hinner se några drastiska förändringar. Men ibland kommer en rent subjektiv känsla över mig av att växthuseffekten redan har börjat märkas i till exempel mildare vintrar, trädfällande stormar och fler höga flöden i våra vattendrag. Sedan man börjat mäta temperaturer blev januari 2005 den mildaste i södra halvan av vårt land. Snögränsen kom flera dagar att ligga cirka fem mil norr och nordväst om Källandet denna månad och snötäcket var i slutet av februari anmärkningsvärt tunt (ca 10 cm) eller lika med det i Strömsholm vid samma tid. Det stod således inte alls i överensstämmelse med påståendet jag tidigare angav om ett växande snötäcke på sträckan mellan Strömsholm och norra Källandet. Vintern 2005-2006 inordnade sig dock i det gamla snödjupsmönstret med till och med större snödjup än genomsnittet för referensområdet vid Strömsholm. Stora delar av Källandet kunde vid mitten av mars 2006 uppvisa snödjup på mer än 75 centimeter. Efter en snöfattig inledning av vintern 2006-2007 blev värdena för Källandets snöförhållanden normala från slutet av januari.

Snöfattigt/snörikt

Vintern 2007-2008 blev extremt snöfattig i södra Sverige och temperaturöverskotten blev stora i hela landet. I stort sett försvann vintern som årstid i Götaland och större delen av Svealand då hösten gick över i vår i februari. Strömsholmsområdet hade vid slutet av februari haft barmark med undantag av ett par dagar dittills denna vinter. Snötäcke, med några avbrott, förekom i Källandets mest höglänta kärna trots temperaturöverskotten. Endast kortare perioder överskreds 30 centimeters snödjup. I Dalafjällen uppmättes stort snödjup under januari och februari vilket än en gång kunde tyckas avisera en pågående snögränsförskjutning av sammanhängande snötäcke mot nordväst.

För min del begicks skidpremiär och skidfinal samma dag nämligen den 28 mars då ett snötäcke på cirka 20 centimeter kortvarigt låg över Ljungåsen men som redan 1 april var borttöat. Våren var ändå temperaturmässigt trög men solig. Efter en värmeperiod några dagar i början av maj kom ett dramatiskt bakslag vid mitten av månaden med intensivt snöande i Källandets höjdlägen som gav ett snötäcke på 15-20 centimeter den 17 maj. Just den dagen skulle jag leda en grupp hallstabor på en tur genom Källandet men eftersom bussen vi skulle nyttja inte hade vinterdäck och vägarna inte hunnit plogas tvingades vi ställa in exkursionen. Det tämligen kyliga vädret fortsatte till slutet av månaden då en kortvarig värmebölja tog över innan kyligt väder åter blev förhärskande fram till dess att en värmeperiod började den 24 juli med temperaturer tangerande 30-gradersstrecket. Perioden blev kort och redan den 3 augusti föll temperaturen för att sommaren ut ligga på rätt blygsamma temperaturer medan hösten blev mild.

Vinterstarten 2008 i Källandet kom i övergången mellan oktober och november, då ett tunt snötäcke bredde ut sig över höglandet. Snön blev kortvarig och det skulle dröja ända till den 21 november innan snö åter började uppträda av och till. Isläggningen på Källandets sjöar kom i samband med klart högtrycksväder några dagar med början den 20 november. Vinterstarten kunde därmed inte betecknas som direkt avvikande och den sjunde december låg snön 25 centimeter djup på höjderna i västra och norra delen av Källandet och försiktigt gled vintern in i år 2009 med kyla, betryggande isar och tunt utlagda snötäcken i hela Källandet. Snö fylldes på successivt från senare halvan av januari efter tövädersperiod vid mitten av månaden och stabilt vinterväder rådde under februari och vid ingången till mars hade Källandets högst belägna delar ett snödjup runt halvmetern. Snötäckets varaktighet blev lång och då högtrycksväder gav klara nätter med stark utstrålning fanns goda möjligheter till skidturer på skare långt in i april.

Många kommer säkert att minnas köldutbrottet över jul- och nyårshelgerna 2009/2010 med mycket låga temperaturer i Källandet liksom det växande snötäcket under februari. Vintern 2010/2011 blev också snörik med snödjup i Källandets höjdlägen i mitten av februari på mer än 75 cm. Högtryck med låga temperaturer orsakade att de båda vintrarna gav kraftig havsistillväxt med svårigheter för sjöfarten. Mälarisen vid Kolbäcksåns mynning hade i februari 2011 en tjocklek av upp till 45 cm.

Läs gärna mer om bland annat vintrarna 2010/2011 och 2011/2012 under faktarubriken Snötäcke och isförhållanden.                              

Ständiga svängningar

Svängningar, kortvariga eller långvariga i temperatur och nederbörd, har alltid förekommit med mer eller mindre stark påverkan på klimatet. Dramatik på lång sikt skapas av en framvällande ismassa liksom en istids tillbakagång. Dramatik på ögonblicket förorsakad av naturens krafter, såväl geologiska som klimatologiska, får vi uppleva i vulkanutbrott, skred och jordbävningar. En tsunami kan döda 100 000-tals människor i ett enda svep på några få timmar. Översvämningar och tornados skördar många liv varje år.

Ännu har vi möjlighet att få uppleva ett landskap så som det sett ut det senaste tusentalet år i Sveriges skogsbygder, med källandens alla kvillrande bäckar och glittrande vattenspeglar i myrmarkernas levande naturmuseer. Inte ens de översvämningar, som vi ibland får uppleva i våra älvdalar, kan nämnvärt rubba vår trygghet i naturen. Här uppe i Fennoskandia lever vi på en betryggande stabil urbergsplatta, som endast i ett långt perspektiv förändras av vittring, erosion och vår egen exploatering. Med god biologisk insikt ska vi kunna bedriva ett jord- och skogsbruk, som heller inte behöver utarma naturlandskapet.

Samsyn med avvikelser

De flesta av jordens regeringar verkar vara överens om att arbeta mot det illavarslande klimatkaos, som vi kanske har varit med om att starta genom ett, sedan början av 1900-talet, stigande nyttjande av fossila bränslen. Men detta är inte oomtvistat. En debatt började i slutet av 2008 allt mer ta form där kritiska röster om orsakerna till den globala uppvärmningen vädrades. I vårt land kan information hämtas från en sådan ”oliktänkargrupp”  eller "förnekargrupp" kallad Stockholmsinitiativet. I Uppsala har en försvarsgrupp bildats som försöker avslöja förnekarna kallad Uppsalainitiativet.   

1997 slöts ett avtal i Kyoto om minskade utsläpp av koldioxid och som har ratificierats (Johannesburg 2002) av de flesta av jordens länder men inte av USA.

Klimattoppmötet i Köpenhamn i december 2009 visade att samarbetsviljan mellan jordens stater inte var fullständig. Något nytt bindande avtal för alla stater om utsläpp av koldioxid blev det inte. Klimatmötet i Cancun i december 2010 ingav ändå ett visst hopp om framtida lösningar. En viss framgång om en lösning på sikt fram till 2020 om minskade koldioxidutsläpp kunde noteras efter klimatmötet i Durban i december 2011. Många menar dock att vi måste handla snabbare än så för att reducera skadorna som den globala uppvärmningen kommer att medföra. Efter bara två dagar backade förvånande Canada ur överenskommelsen, som de varit med om att underteckna, för att markera att man hade en annan strategi för att minska utsläppen. I december 2012 gick tiden för Kyotoavtalet ut men förlängdes vid vid decembermötet i Doha 2012. Man kom inte mycket längre trots hotet om en fyragradig temperaturhöjning fram till 2100. Det bindande  Kyotoavtalet måste få en efterföljare ratificierat av alla stater. Tidigast verkar denna bindning kunna ske först 2020 vilket enligt de flesta bedömare är alldeles för sent.

Elproduktion

Vårt välstånd bygger till stor del på vår möjlighet att använda elektriciteten. Våra strömmande vatten har lämnat sin tribut till detta, inte minst i Bergslagen, men det har skett genom naturmiljöers utarmning och ett försämrat lokalklimat. Den kvarvarande kraften i alla landets älvar, åar och bäckar ska få strömma  fritt för växternas och djurens skull, för den biologiska mångfaldens skull och för vår vederkvickelses skull med naturupplevelser och fiske.

Vattenkraften i Källandet har förstört många strömsträckor och gamla vattendomar gör att tappningar av vatten på sidan om kraftverken är mycket små eller inga alls. En skrämmande bild av detta är den utraderade forsen i Kolbäcksån nedanför Ludvika herrgård. Önskvärt är att gamla domar omprövas för att ge strömvattenmiljöer på sidan om kraftverken och vandringsvägar för fisk. EU: s ramdirektiv för vatten ökar nu trycket på att få sådana åtgärder genomförda. Ingen vattenkvalitet får försämras, heter det i direktivet. Se mer om detta under Fakta: Vattendirektivet.

Hur Vattenmyndigheten kommer att ställa sig till Kolbäcksåns avrinningsområde med så många kraftverksdammar återstår att se. Målsättning är dock att alla vatten ska ha en god status senast 2015 alt. 2021. Beredningssekretariatet vid Länsstyrelsen i Västerås har påbörjat förstudier för fiskuppvandring från Mälaren.

Vindkraften är under snabb utbyggnad i Källandet. Även vindkraftverk kan verka störande i miljön men då nästan uteslutande estetiskt på grund av olämplig placering. I jämförelse med vattenkraften är vindkraften avsevärt mindre miljöpåverkande. Kanske det tidiga 1900-talets finnbygdsskald Dan Anderson hade funnit de från Skattlösberg väl synliga vindkraftverkens snurrande vingar på Fjällberget, om de funnits då, väl så estetiskt vackra som han i dikten Minnet får masugnsflammorna att framstå där han i vinterkvällens skymning står med sin älskade på Romebergabron.  

Kärnkraften synes inte påverka natur och klimat annat än marginellt i form av till exempel varmvattenutsläpp men kärnenergins avfallsfråga är ännu inte löst och det radioaktiva materialets koppling till vapentillverkning framkallar oro. Uranbrytningen gör ingrepp i naturen och ett havererat kärnkraftverk kan leda till obotliga skador som i Tjernobyl 1996 och i Fukushima 2011. För mången ter sig därför detta kraftslag i sin nuvarande form som allt för osäkert att satsa på för framtiden. I Tyskland har regeringen beslutat avveckla landets kärnkraft medan vi i Sverige kan tänkas ersätta våra reaktorer med nya men inte bygga fler.

Fossila bränslen

Förbränningen av fossila bränslen kommer nödvändigt att minska och många sätter nu sitt hopp till biobränslena, vindkraften och solcellerna som kan minska riskerna för ett förändrat klimat. Politiskt mod att styra utvecklingen bort från den väg som synes kunna leda till kaos har påbörjats jorden över. USA som tidigare verkat tämligen oengagerat har efter Al Gores uppmärksammade bok och film ”En obekväm sanning” börjat inse riskerna med fortsatta utsläpp av växthusgaser. FN:s klimatpanels (IPCC) bedömningar spelar också en stor roll i ändrade attityder till växthuseffekten världen över. Nobels fredspris 2007 till Al Gore och IPCC har också bidragit till att allt fler engagerar sig i arbetet för att minska utsläppen av växthusgaser. Med Barack Obama vid USA-rodret finns förväntningar om en mer miljövänlig politik än den Bushadministrationen stått för.

Anders Wijkman har tillsammans med Johan Rockström skrivit en mycket tänkvärd bok om nödvändigheten, för vår överlevnad, att skära ner koldioxidutsläppen radikalt. Bokens titel: "Den stora förnekelsen" (2011).

Samtidigt som det anses viktigt att minska koldioxidutsläppen kommer det, under en period framöver, att byggas nya kolkraftverk, inte minst i Kina. Vårt statliga kraftföretag Vattenfall undersöker nu möjligheten att leda ner koldioxid från framtida kolkraftverk i bergförvar. Experiment pågår i en pilotanläggning i Tyskland.

Efter istiden

För cirka 9 500 år sedan började Källandet krypa upp ur issjön/havet och som ett fågelberg låg då Landsbergets topp strax över vattenytan. Den mäktiga glacialen (”istiden”) var över i denna del av Skandinavien. Kanske kalvade glaciärtungor vid Fagersta, kanske strök snart flockar av myskoxar fram på tundramarkerna mellan Grangärde och Skattlösberg och kanske vältrade sig sälar på stränderna av Väsman. Likheten med dagens isfria grönländska landzoner intill inlandsisens kant torde ha varit slående. I kapitlet ”En fiktiv resa till iskanten” ger jag en fantasifull bild av hur Källandet kan ha sett ut när det just befriats från ismassorna. Om hur Mälardalen inkluderande Kolbäcksådalen växt fram till dagens landskap kommer naturfotografen Anders Geidemark boende i Säterhagen i Berg, Hallstahammar att skildra i sin kommande bok som har arbetsnamnet Sagan om Mälardalen. Anders fick Hallstahammars kommuns kulturstipendium 2008.

Den intensiva isforskning som nu pågår i bland annat Grönland ger och kommer att ge svar på frågor också om Skandinaviens istid. Om vårt framtida klimat kan också prognoser genom isforskarnas arbete ges, som ytterligare kanske kan ge oss skäl till att om möjligt styra bort från den oönskade klimatutveckling som IPCC anser att vi bidrar till. De omfattande men temporära negativa klimatförändringar som säkert kommer att bli resultatet av naturens egna ”nycker” kommer vi däremot knappast att kunna förhindra.

Vi lever just nu i en jordens avkylningstid som varat i ca 35 miljoner år och i en istid som varat i ca 2 miljoner år. I Grönland är istiden påtaglig nu med upp till tre kilometer tjock is. Mycket tyder dock på att avsmältningen i Grönland nu tilltar. Genom uppvärmning av Skandinavien och Finland har isen här smält bort. Vi befinner oss i en så kallad interglacial (värmeperiod) som förväntas övergå i en glacial (nedisningsperiod). Detta mönster har upprepats 22 gånger under de senaste två miljoner åren. Enligt klimatologerna Crowley och Hyde kan den pågående nedkylningen fortsätta i kanske ytterligare 50 miljoner år innan mönstret förväntas bli avbrutet. (Nature 081113)

”Runt hörnet” väntar således en ny ”istid” men som ur mänskligt perspektiv ändå troligen ligger långt fram i tiden. Men det finns också scenarier som visar på snabb temperaturhöjning genom naturens utsläpp av metan i Arktis. Kanske får vi uppleva en skenande och därmed okontrollerad klimatförändring inom loppet av några decennier som lindrar den globala nedkylningen under en längre tid.

Från Källandets nordvästliga delar är det än så länge bara cirka sju mil till kalfjällen i Sälen. Tandövala (strax söder om Sälenfjälen), som var Sveriges sydligaste fjäll är sedan några år degraderat till berg då man upptäckt att den lilla fjällheden där börjat bli granbevuxen. Kanske fjällen vid Sälen snart går samma öde till mötes. Två små ekplantor upptäcktes 2005 på fjlället Predikstolen i Helagsmassivet i Härjedalen (Leif Kullman i DN-artikel april 2007) och norr om Torneträsk vandrar aspskog in efter ett uppehåll på 7000 år. I Källandet får vi räkna med att allt fler av de ädla lövskogsarterna kommer att etablera sig efter hand.      

Jag anser att vi alla, även efter det havererade Köpenhamnsmötet i december 2009, måste hjälpas åt att dra våra strån till stacken för att minska koldioxidutsläppen och att vi därigenom, i jordklotets tempererade zon, kan få behålla de fyra årstiderna för så lång tid som möjligt framöver, men framför allt för att inte försämra livsvillkoren för jordens fattiga befolkningar, väl medveten om ett av naturen fortsatt föränderligt klimat.

EXTRA: Vill Du vara med och se isavsmältningen vid Ilulissat i Grönland ”live” via webbkamera, gå in på

www.sermitsiaq.gl/icecam.

Uppdaterad 2012-12-11