Virsbo - Magsjön
Följer man 66:an upphör närkontakten med ån vid Gnarpviken och vägen stiger snabbt upp på skogshöjden ovanför Stora Fluken och Näcksjögraven. Det är här uppe man vid färd norrut kan se Landsbergets omisskännliga profil i fjärran.
För att få uppleva något av Kolbäcksådalens charm kan man ta sig ner i dalgången till gården Heden. En vandrig utmed ån därifrån förbi Hökebo upp till Näs vid Virsbosjön rekommenderas. Strax norr om Hökebo växer en av ådalens största björkar med en ovanligt omfångsrik krona. Från berghällarna som sluttar ner i Virsbosjön ser man över till Virsbo herrgård.
Vi far nu söderut igen och följer Strömsholmsåsen med utsikt över ån ner till Seglingsberg. Vid Seglingsbergs gård reser hembygdsföreningen en av Västmanlands allra vackraste och speciella majstänger varje midsommar.
Tar vi vägen på östsidan till Seglingsberg passerar vi Virsbos industriområde och järnvägsstation och villaområdet i Gammelby. Fina utsikter över Kolbäcksån som här har ett slingrande lopp. Ett par kilometer öster om vägen ligger naturreservatet Färmansbo urskog.
Gråal och öring
Från vägarna på båda sidor om ån når man snart sjön Norra Nadden. Vid Brattheden finns den lilla Sågdammen med rikt fågelliv. Strax intill, uppe på åsen, växer ådalens sydligaste gråaI. I Ramnäs, där den dominerande industrin är ankarkättingtillverkning, finns också en glashytta. Två magnifika herrgårdsbyggnader sätter sin prägel på bruksområdet.
Ramnäs kraftverk som har nolltappning har under årtionden utarmat Ramnäs vackra forsmiljön och förstört fisket. Glädjande är att kraftbolaget Mälarenergi sedan något år tillbaka på eget initiativ släpper litet vatten (minimitappning) genom forsarna. Detta har medfört att man nu har kunnat sätta ut öring i ån.
Bruksleden
Från vägen mot Skultuna kan man ta sig ut på de två stora mossarna Höskovsmossen och Stingsmossen som båda är naturreservat. Den senare nås enklast från ett avtag på väg 66 mellan Ramnäs och Surahammar. Innan mossen kommer man upp på kanten av Stingsberget och på en kort sträcka ut på vandringsleden Bruksleden . Leden som börjar i Västerås går via Hallstahammar och Surahammar, upp över Landsberget och vidare, efter en avstickare till Malingsbo, förbi Fagersta till målet i Bjurfors vid Avesta.
Gniens naturreservat
Söder om Ramnäs kyrka flyter Kolbäcksån ut över sanka översvämningsängar (mader) som framför allt i vårtid lockar till sig stora mängder flyttfåglar – och därmed fågelskådare från när och fjärran. Vid sjön Gnien i naturreservatet med samma namn finns ett fågeltorn och på andra sidan sjön en skådarplats i en lada. Mest påfallande är mängden rastande sångsvanar i mars-april.
Söder om Rävnäs leder väg 252 över Kolbäcksån på Hedvallsbron. Här flyter ån mäktig ut i Magsjön. Det stora korset som syns vid södra stranden har rests på en kolerakyrkogård. En populär badplats och ett fritidsområde finns vid östra stranden.
Nybrobäcken
Nere i den egentliga Kolbäcksådalen är källflödena till Kolbäcksån ganska få och korta. Det är bara Nybrobäcken och Svenbybäcken som bryter det mönstret. Här ska det handla om Nybrobäcken som börjar i myrmarkerna vid byn Ulvsbomuren och mynnar i Kolbäcksån strax söder om Gniens naturreservat i Ramnäs. Att söka rätt på alla små källflöden till Nybrobäcken är inte lätt. Genom de små nivåskillnaderna i landskapet kan det vara svårt att med kartors hjälp finna ut vilka myrar som avvattnas söderut till Nybrobäcken och väster ut till Hedströmmen. Det kan till och med vara svårt att avgöra vilka myrar i det här området som avvattnas norrut till Kolbäcksån.
Lilla Björknarssjön och Ulvsbomuren
Men om vi använder den vackra rastplatsen vid Abborrtjärnen vid vägen mellan Ramnäs och Gunnillbo som utgångspunkt och på kartan söker oss nordost ut finner vi att Nybrobäcken har sina längst bort belägna källflöden i myrmarkerna vid Ulvsbomuren med Lilla Björknarssjön som nordligaste källsjö och de tre Acktjärnarna (Lilla, Mellan och Stora) som de östligaste. Söder om byn samlas vattnet från nämnda sjöar upp i Granramen och Ulvramen innan det hamnar i översvämningsmyren Stenramen för att i Djupramen flyta ihop med flödena från Stentjärnen, Ljusvattnet och Abborrtjärnen.
I Ulvsbomuren finns ett företag som förutom mat och övernattning erbjuder guidade vildmarksturer. Genom byn passerar vandringsleden Bruksleden.
Hela det här källandet är trots sin relativa litenhet fascinerande såväl sommartid som vintertid genom sin relativa avlägsenhet. Floran är typisk för sådana här myrstråk. Enligt uppgift i Västmanlands flora har rariteten kung Karls spira iakttagits i Stenramen. Hela området ligger huvudsakligen på cirka 100 meters höjd.
Ljusvattnet och Höjdamaja
Ljusvattnet, som ligger nedanför berget Höjdamaja, är en tjärn värd att besöka. Bara tjärnens namn ger ett positivt intryck. En spång leder ut till tjärnen som ligger som ett silversmycke i myren och är liksom den intilliggande Abborrtjärnen ett populärt fiskevatten. I tidig vårtid rastar gäss vid Ljusvattnet. Maja i Höjdamaja kan vara finskans ord för stuga och i så fall härröra från tidig finsk bosättning. Men maja har också använts bildligt för flicka. Om maja är finskt är Höjdamaja det sydligaste exemplet på finska ortnamn (i detta fall del av) i Kolbäcksåns avrinningsområde. Följer man myrstråket söderut från Ljusvattnet kommer man efter en och en halv kilometer till Lomtjärnen . Gör man en skidtur hit ner hittar man de bästa rastplatserna på sluttningen från Lomtjärnsheden.
Från Usträngsbo förbi Trugsbo till Kolbäcksån
Strax uppströms byn Usträngsbo har vattnet från de flesta källflödena samlats ihop och Nybrobäcken börjar ta form med vatten också från sjöarna Kotarmen, Usträngsbotarmen, Mörttjärnen och Djupramen. Den intilliggande Lapptjärnsmossen, där tranor har setts häcka har tydlig vildmarkskaraktär. I aspskogen i byn har jag sett gråspett. Usträngsbo har några mycket vackra hus. Byn var bland de sista i Västmanland som fick elektricitet. Huvudgården säljer hönsägg som levereras efter beställning vid vägen.
Sydost om Usträngsbo är Nybrobäcken omvandlad till ett dike som kom till när den lilla Bosjön söder om byn dikades ut i början av 1900-let. Som på så många andra håll ledde utdikningen inte annat än till att sjön ersattes av ett översvämningskärr som får vatten från den sydligare belägna myren Fanfluken. Möjligen gavs en del omkringliggande skogsmarker en förbättrad bonitet. Först efter cirka två kilometer genom barrskog och med tillskott av vatten från de små myrsjöarna Västra Vålen och Östra Vålen (två sjöar) återgår Nybrobäcken i en naturlig bäckfåra, smått meandrande genom alskog ner till Sågfallet. Strax uppströms Sågfallet får bäcken ett tillskott av vatten från sjön Fiskkraken runt vilken det går en populär vandringsled. Vacker utsikt finner man över sjön från det 100 meter höga berget vid sjöns södra strand. Vid sjöns västra strand finns ett vindskydd.
Söder om det vackert belägna Trugsbo (Stora och Lilla) där sångsvanar rastar på våren är bäcken snubblande nära den just här smala vattendelaren till sjön Glåpen vars vatten rinner ner genom ett av Köpingsåns källflöden. Från Trugsbo leds vattnet i Nybrobäcken återigen genom ett dike ner till gården Nybron varifrån det genom en naturlig bäckfåra kantad av klibbalar får strömma förbi ett litet stugområde och ut i Kolbäcksån mellan Gnien och Magsjön.
Hela sträckan är från starten i Lilla Björknarssjön nära två mil lång. Högst belägna källflöde börjar 120 m ö h och då utloppet i ån ligger på 64 m ö h blir den totala allsträckan således 56 meter varav 20 meter på en relativt kort sträcka uppströms Trugsbo.
Biologisk mångfald och "kärva namn"
Sträckvis har bäcken goda naturkvaliteter och utgör en livgivare för biologisk mångfald. Tack vare att fallna stammar får ligga kvar i bäcken ökar chanserna för att öring ska kunna trivas i bäcken men det blir nog bara ett önsketänkande. För att höja naturvärdet bör rejäla strandzoner lämnas fria från avverkning och markbearbetning för odling.
I april 2007 gjorde Länsstyrelsen en studie av vattenlevande smådjur i bl a Nybrobäcken vid Sågfallet. Naturvärdet bedömdes som ordinärt med normalt individrik fauna med knottlarver, fjädermyggslarver, dagsländelarver och bäcksländelarver. Inga rödlistade arter påträffades. Förekomsten av den ovanliga skinnbaggen Sigara distincta bidrar dock till ett högt naturvärdeindex. De försurningskänsliga arterna igeln Erpobdella octuculata och snäckor (Radix balthica coll) finns i Nybrobäcken och indikerar tillsammans med vissa dagsländor, nattsländor och fjärilsmyggor att vattnet sällan får surstötar med pH under 6,0.
Vattenvegetationen består bland annat av kölmossa, slingerväxter, mannagräs och kabbleka. Kabbleka är enligt mina iakttagelser mycket vanlig utmed Nybrobäckens nedre lopp.
Vill du veta mer om Länsstyrelsens studie som även omfattar flera västmanländska bäckar kan du gå in på www.lansstyrelsen.se/vastmanland och söka i rapport 2007:15. För den som vill veta mer om småkryp i skogsvattendrag rekommenderar jag att gå in på Världsnaturfondens hemsida www.wwf.se och ta del av vad som skrivs i Småkryp i skogsvattendrag och även i publikationen Den levande skogsbäcken.
Nybrobäcken rinner odramatiskt genom skogslåglandet men det som kan locka till att besöka bäckdalen och dess källand är till viss del beroende på, i varje fall sommartid, att stora delar av området är svårtillgängligt och svårframkomligt. Detta gör att vildmarkskänsla lätt infinner sig här. Litet lättare är det att vintertid på skidor ta sig in i området, framför allt när skaren bär.
Namn som Acktjärnen, Långsvadsmossen, Stenramsfly, Usträngsbotarmen, Kotarmen, Körnkärret, Vålstocken, Fiskkraken och Fanfluken indikerar knappast skönhet. Dessa egennamn finns i området som visst kan verka trivialt och ovälkomnande men det finns också namn som Källdalsmossen, Blåbärsberget och Ljusvattnet som talar ett annat språk och som visar på skönhetsvärden. På plats får naturligtvis varje betraktare göra sin egen bedömning. Jag finner i området en charmig kärvhet.
Uppdaterad 2012-05-18