Trångfors - Sörstafors
Trångforsen är trång, inklämd som den är mellan Strömsholmsåsens tvära brant och bergsbranten på andra sidan. Vattnet strömmar fram ner mot vattenspegeln som hålls upp av Bruksfallets damm. Mer vatten skulle kunna få rum i forsen men eftersom merparten leds in till kraftverket återstår bara tre kubikmeter per sekund för växt- och djurlivet när tillrinningen är tillräcklig. Det sorgliga är att under vintermånaderna minimitappningen bara är en halv kubikmeter per sekund med undantag av jul- och nyårshelgerna då man släpper tre kubikmeter per sekund av huvudsakligen estetiska skäl. Vill man se strömstare är Trångfors rätt plats. Vissa år kan stenarna i forsen vara tillhåll för stora mängder bäcknejonöga.
Ett starkt önskemål från Naturskyddsföreningen och Älvräddarna är att Bruksfallets damm och Bultfallets damm rivs ut för att därigenom skapa en sammanhängande strömsträcka på knappa kilometern. De två dammarna har inte längre någon betydelse för elproduktionen. Ägaren kraftbolaget Mälarenergi fick tillstånd av Miljödomstolen 2007 att riva ut dammarna men Hallstahammars kommun överklagade domen och Miljööverdomstolens dom 2008 blev att dammarna skulle stå kvar med hänvisning bland annat till kulturvärdena. Med stöd av EU:s vattendirektiv finns det nu visst hopp om att dammarna ändå kan komma att rivas för att strömsträckan så småningom ska nå god ekologisk potential.
Hela forsområdet inklusive spegeldammarna nås lätt på stigar och promenadvägar på båda sidor om vattendraget. Under senare år har utter åter börjat uppträda i området.
Vid Sporthallen finns ytterligare en damm och nedanför den är vi vid Norrkvarnsforsen som ingår i Sörkvarnsforsens naturreservat. Vid lågvatten kan man här se jättegrytor. Strömområdet bär prägel av en liten forsarkipelag framför allt vid högvattenflöden. Invid strömområdet låg Hallstahammars herrgård som flyttades till Vallby friluftsmuseum i Västerås 1928. En konstgjord liten sjö kallad Skantzsjön finns uppdämd i Strömsholms kanal mellan Sporthallen och friluftsområdet Skantzen. Från det intilliggande Skantzberget med sin skans är utsikten över Skantzsjön och forsområdet väl värd att ta del av. Stigen upp på berget är lättgången.
Nedanför Norrkvarnsforsen finns tunnelutloppet från Hallstahammars kraftverk och vattenföringen ökar drastiskt härifrån ner genom Sörkvarnsforsen. Nedströms Sörkvarnsforsen rinner ån lugnt vidare förbi Sandviks industrianläggningar ut på slättbygden och under den hårt trafikerade E18-bron till Sörstafors. Ett mycket vackert område är där ån skurit genom Strönsholmsåsen och bildat ett lugnvatten vid villaområdet Lyckhem. Strax innan industriområdet vid Sörstafors rinner biflödet Svenbybäcken ut i ån.
Läs gärna mer om Sörkvarnsforsens naturreservat under denna rubrik.
Sörkvarnsforsens naturreservat
Sörkvarnsforsen
Den i särklass mäktigaste forssträckan i Kolbäcksån är Sörkvarnsforsen som från kraftverksutloppet nedanför den naturaliserade herrgårdsträdgården och nedströms Norrkvarnsforsen oftast vilt kastar sig ner förbi den gamla kvarnbyggnaden vid Sörkvarnsbron. Tillsammans med Norrkvarnsforsen utgör Sörkvarnsforsen ett naturreservat.
Norrkvarnsforsen är berövad en stor del av vattenföringen som redan uppe vid Trångfors leds in i en tunnel förbi Hallstahammars kraftverk. Kraftbolagets ambitioner var att få bygga ut även Sörkvarnsforsen men stötte på patrull då allt fler hallstabor blev medvetna om forsens och den omgivande terrängens stora naturvärde.
Jag var med i arbetet med att synliggöra dessa värden för politiker, tidningsfolk och allmänhet, ett arbete som pågick i många år och som resulterade i att regeringen fastslog forsens status som naturreservat 1979. Älvräddarnas samorganisation och Naturskyddsföreningen liksom kommunfullmäktiges samtliga partier spelade också en stor roll för fredandet av forsen. Jag lyckades också få kommunen att sluta tippa snö i forsen. De väldiga snömängder som forslades till åbrinken utgjorde ett hot mot växtligheten samtidigt som diverse föroreningar i form av salt, olja och asfaltrester följde med snön. Mindre nogräknade personer använde sommartid tippen som soptipp. Traditionellt hade många åstränder använts som skräptippar. Medvetenheten om våra stränders stora värde för den biologiska mångfalden har gjort att skyddet för dem har ökat.
I boken Hallstahammars natur och flora 1970 berättar författaren och botanikern Ulf Malmgren mycket ingående om växtligheten i reservatet. En inventering av ornitologen Ulf Carlsson på uppdrag av Länsstyrelsen resulterade i en artförteckning över reservatets fåglar.
Örtrariteter och strömstarar
Bland de mindre vanliga växter som noterats återfinns lundsmörblomma Ranunculus fallax ssp plebejus, klasefibbla Crepis praemorsa och lundtrav Arabis hirsuta.
Uppe på åbrinkarna växer alla de ädla lövträden med undantag av bok.
Typiska fåglar i området är drillsnäppa, fisktärna, knipa och häger. Vintertid kan man här och var få uppleva strömstararnas intensiva födosökande.
Utmed ån finns utmärkta stigar från vilka man har god utsikt över forsen. Området bjuder varje årstid på intressanta upplevelser värda ett besök. På våren blommar mattor av vitsippor och svalört nere på strandplanet och luften vibrerar av fågelsång, på sommaren ger lövskogen svalka och lågt över vattnet far drillsnäppor och fisktärnor i de ljusa kvällarnas insektsjakt, på hösten anländer strömstararna. Vanligen kan en strömstare ses sittande på en av forsens stenar innan den dyker för att efter några vingslag i vattnet åter sitta på stenen med en husmask i näbben. Strömstararnas arbete fortsätter hela vintern då dimfrost strör isflarn över buskarnas grenar och man hör ljudet från de isprismor som ”stöps” allt större på de i vattnet guppande knäckepilskvistarna. Prismorna blir till isflaskor, som när de stöter i varann avger ett klirrande, ja ibland klingande ljud som tillsammans med det ständigt i styrka varierande bruset från forsen skapar ett musikverk. Stanna upp här en stund och lyssna till denna naturens konsert.
Norrkvarnsforsen
Även om den strax norr om Sörkvarnsforsen belägna Norrkvarnsforsen genom bortledning av vatten är ganska blygsam kan man uppleva goda naturkvaliteter där strömmarna omsluter små forsöar i en liten arkipelag. Flera kulturminnesmärken i form av kvarn- och industrirester från Gustav Vasas tid och in på 1900-talet finns att se här. I flodfåran finns geologiska minnen i form av flera relativt små jättegrytor.
Arboretum för framtiden
På gärdet mellan Hans von Kantzovs väg och naturreservatet har på inrådan av mig, efter en idé av Ulf Malmgren, kommunen börjat plantera ädellövträd. Här kan kanske ett så kallat arboretum (vetenskapligt urval trädarter) med tiden bli verklighet. Men det krävs inte bara ek, som hittills planterats, utan flera trädslag för att få kallas arboretum. Det är av stor vikt att trädparker anläggs i dagens ”nya” tätorter, som man under århundraden gjort i många storstäder och kring slott och herresäten, inte bara för den biologiska mångfalden utan också för människans vederkvickelse.
Länsstyrelsen har konstaterat att Sörkvarnsforsens grusbottnar kan bli utmärkta lekplatser för fiskarten asp. Därför har en utredning om fiskvandringsvägar från Mälaren hit upp påbörjats.
Flera parkeringsplatser finns nära reservatet som unikt ligger mitt i tätorten.
Uppdaterad 2012-12-26