Magsjön - Gråna
Hundra meter söder om Magsjön strömmar Kolbäcksån genom ett smalt parti med två små holmar och bildar Magforsen. Angränsande land på östra sidan ingår i Kohagens naturreservat och Natura 2000-område med betade hagmarker. Där växer bland annat slåttterblomma, nattyxne (nattviol) och ögonljus (ögonpyrala). I Magforsen övervintrar strömstare och ibland kungsfiskare. Reservatet nås förutom med båt också med bil från Surahammars tätort.
Ån har naturligtvis genom sin strömsträcka genom Surahammar haft stor betydelse för brukets tillkomst. Vattenkraften används fortfarande i Mälarenergis kraftverk i bruksområdet. Fallhöjden är 4,3 meter. På en ö i ån ligger Surahammars herrgård. Vid åns utlopp och kanalslussen finns en liten hamn. Ån flyter sedan, nedanför den på åsen högt belägna kyrkan, stilla ut i Östersjön.
Efter Ståltorp och sjöns sydände har ån ett strömparti (Olbergaströmmen) där kanadagässen gärna håller till hela sommaren och långt in på hösten. Efter ett lugnt parti på nära kilometern, där bävrarna gallrar strandskogen, strömmar ån genom de tätt utprickade krökarna till Gråna med Strömsholmsåsens brant på västsidan.
Här följer tre avsnitt med utgångspunkt Ståltorp.
Ståltorp med omgivningar
När man från Hallstahammar färdas norrut (väg 252) på Strömsholmsåsen och kommer till Ståltorp får man intrycket av att man kör in i genuin småbrukarbygd. Ett par ladugårdar, magasin och logar kantar vägen och ger karaktär av bygata. Några stugor och gårdar finns utmed vägen medan flera skymtar längre bort på båda sidor om vägen. Där vägen sedan gör en högersväng öppnas utsikten över den lilla vassrika Västersjön som genom en kort bäck förenas med den litet större Östersjön öster om vägen. Redan vid infarten till byn, i åssluttningen, har man glimtvisa utsikter ner mot Kolbäcksån och Olbergaströmmen.
Ridföretag och träindustri
I den östra delen av byn, kallad Övre byn, som ligger ca 300 meter från väg 252 finns moderna villor, fritidshus och äldre före detta mangårdsbyggnader med tillhörande ladugårdar. Mangårdsbyggnaderna kan numera betraktas som villor. En av ladugårdarna används som stall av ett ridföretag medan de två övriga ekonomibyggnaderna för närvarande fungerar som förrådshus. På en av gårdarna finns ett genuint pomologiskt intresse. Här har under de senaste åren en äppelträdsallé anlagts. Artbeståndet är stort och omfattar bland annat såväl finska som ryska äppelsorter. På gården finns också fruktträd från tidigt 1900-tal och totalt i äppelträden samsas för närvarande inte mindre än 125 äppelsorter.
Väst om Hammarleden utmed Västersjövägen finns en blandad bebyggelse med hus från sent 1800-tal till sent 1900-tal. Här finns byns enda större industriföretag, Bröderna Malms träsnickeri och metallbearbetningsfabrik, med sex anställda. Taket från den bysåg som låg strax intill finns kvar efter det att sågaggegatet flyttats till en gård på andra sidan vägen där sågverksamheten numera drivs i privat regi.
Skattehemman, gästgivaregård och färja
Under 1500-talet fanns två så kallade skattehemman i bygden väst om ån nämligen Steltorp (Ståltorp) och Västsura. Skatten till Kronan betalades i järnstycken som bönderna framställde av myrmalm i blästerugnar. Under 1600-talet tillkom en skattefastighet, kallad nybygge. Det var Västsuratorp eller Jacobsbodha, sannolikt nuvarande Jobsbo. Ståltorp är troligen en av Sura sockens äldsta bygder med skattläggning i järn ända in på 1800-talet. 1825 fanns nio hemmansägare i byn som kom att växa till tretton innan laga skiftet. Genom att den odlade jorden utvidgats och förbättrats genom nyodlingar och förhöjd jordkultur utvecklades Ståltorp till "en blomstrande väl besutten bygd av självägande bönder i god ställning". Efter laga skiftet 1866 fanns elva jordägare kvar och 1953 fanns fortfarande tio gårdar kvar. 1840 bodde i Ståltorp inkluderat ett område benämnt Svedet 77 personer. På andra sidan "Kolbäcks älv" (Kolbäcksån) bodde vid samma tid i Olberga 95 personer. 1881 hade Ståltorp 120 invånare. Uppskattningsvis har Ståltorp vid ingången till 2012 ca 50 invånare.
Vid landsvägen i byns norra del låg under 1800-talet en gästgivaregård, sedermera skjutsstation. Gästgiveriet bedrev bland annat minuthandel och utskänkning av brännvin och öl. Den skada som rusdryckshanteringen vållade gjorde att gästgiveriet lades ned omkring förra sekelskiftet på initiativ av av bruksdisponenten på Surahammars bruk. Skjutsstationen var i bruk fram till 1933 och gästgivaregården revs 1951.
Översvämningar av vägen strax norr om Ståltorp förekom ofta vid vårflod och i en författning, från troligen 1700-talet, sades att vägägaren på denna sträcka "alla vårar innan floden kom" skulle utmärka vägen med stänger.
Vid 1977 års extrema vårflod stängdes vägen av helt några dygn. Efter det höjdes vägbanan och vägen har sedan dess inte översvämmats.
Färjelägen (flöten) fanns för en linfärja över ån på 1800-talet. Färjan hade stor betydelse för Olberga som fram till slutet av 1800-talet inte hade landsväg till socknens centrum vid kyrkan. Från färjeläget på Ståltorps strand fanns en väg upp till stora landsvägen som ledde till Sura kyrka.
Rester av två stora båtbryggor i form av stenkistor finns på vardera sidan om ån där fartygen, som trafikerade Strömsholms kanal, kunde lägga till.
Historiska fakta i denna del är delvis hämtade från Theofil Öberg: "Sura Socken 1953".
Storjordbruk och handelsbodar
Intrycket av småbrukarbygd finns som sagt kvar, men sedan länge brukas här den mesta marken av ett storjordbruk, nämligen Västsura gård vid norra änden av Västersjön. Aldrig tidigare har det funnits så många hästar i trakten som nu och därmed flera hästgårdar. Störst av dem är Stall Ståltorp vars hästar året om betar på sluttningarna mot de båda sjöarna när de inte rids av unga ryttare.
I början av 1900-talet fanns i Ståltorp två handelsbodar. Utmed landsvägen låg Ståltorps Lanthandel fram till slutet av1950-talet. Byggnaden från 1868 är nu i fallfärdigt skick. En bit in i det som kallas Övre byn fanns ett kooperativ, Ståltorps Konsumtionsförening, mellan 1920 och 1949. Den vackra byggnaden från omkring 1850 står fortfarande kvar. Till denna affär kom bland annat kunder båtledes från Olberga på andra sidan Kolbäcksån. Efter det att butikerna lagts ner kunde man ända fram på 1980-talet handla från varubuss. De två handelsbodarna finns beskrivna med bild och text i boken Affärer i Surahammar utgiven av Surahammars hembygdsförening 2010.
Varg, björn och vildsvin
Genom Ståltorps läge nära de två vargreviren Färna och Skultuna-Västerfärmebo händer det ibland att vargar visar sig i bygden. Under 2011 har således en varg iakttagits vid Västsura och en varg med två valpar vid Ryssbo strax söder om Ståltorp.
I den intilliggande Lisjöskogen fotograferades i september 2011 en björn som var framme vid en utfodringsplats för vildsvin. Fotot publicerades i VLT. Sannolikt är det samma björn som tidigare under året visat sig i Lisjöskogen med en unge.
Vildsvinen som för ett par år sedan var vanliga på östra sidan om Kolbäcksån finns nu även på västra sidan upp till trakten av Ståltorp.
Västersjön vintertid
Genom att Västersjön är tämligen grund lägger sig isen tidigt. Förutom isfiske är det populärt att åka skridskor och skidor på sjön. Innan snön har kommit söker sig isjaktsåkare til sjön för att på den tidiga tunna isen kunna träna inför kommande tävlingssäsong med tävlingar på större sjöar. Ibland kan man se de färggranna drakarna högt över isen när "kiting"-åkarna tränar.
Fiske i Ståltorp
Fortfarande I början av 1900-talet rann en liten bäck mellan Västersjön och Östersjön strax norr om byns gästgivaregård. En byregel föreskrev att varje vecka skulle gårdarna i byn efter ett givet schema vittja ryssjorna i bäcken. Fisket upphörde i och med att landsvägsbron över den fiskrika bäcken revs när vägen i början av 1930-talet byggdes om och bäcken lades igen.
Men fisket fortsatte och utvecklades på andra håll i byn. I dikena som grävts genom sankmarkerna ner mot ån och Olbergaströmmen lade man på våren ut tvåarmsryssjor berättar en bybo som varit med på detta fiske på 1950-talet. Fångsten var huvudsakligen gädda. I Östersjön användes trearmsryssjor. Under sommaren fångades förutom gädda också abborre, braxen, sutare och asp.
Fångsten av flodkräftor var fram till 1920-talet mycket god men då slog kräftpesten till och utarmade kräftbeståndet i ån. Min sagesman berättade att hans far hade fångat kräftorna genom att sticka ner ett pekfinger i de hål som betande kors klövar stuckit i översvämningsmarken lerlager. Kräftorna hade greppat direkt.
I Ståltorp planterades så småningom stora mängder signalkräftor in och fångsterna var goda under några år. Numera har även signalkräftorna försvunnit. Dagens sommarfiske är nästan uteslutande sportfiske från båt. Vintrarnas pimpelfiske är omfattande liksom angelfiske. Förutom Västersjön är Vålviken i Östersjön populära fiskevatten.
Västersjön runt i vårtid med start och mål i Ståltorps by
För att få en uppfattning om Västersjöns omgivande natur och bebyggelse kan det vara lämpligt att göra en promenad med start vid Stall Ståltorp i den del som kallas Övre byn. Vi väljer att göra promenaden en vårdag. På åker- och ängsmarkerna intill stallet betar året runt hästar. Utsikten är påfallande vacker över Västersjön. Utmed vägen (lokal benämning gatan) upp till stora landsvägen kanske vi får syn på tofsvipor och gäss. Vi passerar väg 252 som här har fått namnet Hammarleden och fortsätter på Västersjövägen.Storspovarnas flöjtdrillar över de sanka markerna nedanför åsen är här den tidiga sommarens musik och har man riktig tur kan man få höra rördrommens dova tutande från vassarna i Västersjön.
Bäverhydda och tranrop
Bebyggelsen tätnar något och vi passerar Bröderna Malms fabrik och resterna av bysågen. Vi passerar en bäck eller kanske riktigare ett dike som för vatten från de sanka markerna vid Butarna och på Svedjorna (Svearna) i söder där fortfarande ett par hölador finns kvar. Bäcken mynnar i Västersjön.Vi går vidare på Västersjövägen förbi flera hus byggda i slutet av 1900-talet och kan blicka ut över sluttningarna ner mot den täta strandskogen mot Västersjön. Där inne i lövskogen, väl dold, finns en av traktens största bäverhyddor. Troligen häckar här i vassen det tranpar vars rop varje försommar ekar över bygden.Vägen slingrar vackert över de lätt kuperade ängarna med utsikt ner mot Västersjön och vidare genom ett smalt skogsparti med bland annat lärkträd och vi passerar snart avtaget till Brinken, en gård som varit i kyrkans ägo som komministerboställe. Vi är nu framme i grannbyn Jobsbo med prydligt renoverade hus. Här finns också mer eller mindre förfallna gamla byggnader med snickarglädjen från början av 1900-talet bevarad. Ett nedlagt hjorthägn passeras vid Rönningstorp innan vi får utsikt över sjön med Sura kyrka i fonden. Strax innan vi kommer fram till kanten av Lisjöskogen och Lisjövägen kan vi se vackra betade hagmarker med rik flora med bland annat jungfrulin.
Västsura och Borgåsen
Den gamla herrgården Västsura från 1700-talet ligger i en sydsluttning till synes vakande över vyn mot Västersjön. Herrgården ödelades i en brand 1998 men uppfördes pietetsfullt på nytt något år senare Den sanka marken bort mot åsen översvämmas varje år och mängder av rastande fåglar kan då skådas där, bland dem sångsvanar och krickor. I öster framträder nu en markant höjdpuckel på åsen där en gammal fornborg - Suraborgen från 400-talet - finns. Vill man undvika att gå på den livligt trafikerade 252:an kan man med visst besvär ta sig fram väster om åsen fram till byn Borgåsen där man kan korsa vägen och gå upp utmed ”bygatan” med utsikter över såväl Västersjön som Östersjön och Kolbäcksån. Över dessa vatten ser man ofta fiskgjusen stå och ryttla i sitt sökande efter fisk. Då och då uppträder här storskarv (mellanskarv).
Rundan är snart klar och vi är framme i Ståltorps Övre byn efter att ha gått den spångade stigen öster om åsen där hägern kanske visar sig.
Småbåtstur Olbergabadet - Ålsätra
En trevlig och omväxlande båttur i roddbåt med eller utan motor kan man lätt göra från badplatsen i Olberga som ligger mitt emot Ståltorp ner till Ålsätra sluss. Vid badet är det enkelt att lägga i småbåtar och kanoter. Ett kort stycke upp från andra sidans strand kan man se ett minnesmärke från svunnen tid. Det är en hässjekur, det vill säga en stor samling mot varann uppställda hässjestörar från tiden då man hässjade hö på stånghässjor. Kuren står i en liten aspbacke som följdriktigt fått namnet Hässjekursbacken.
Bäverhydda och transpår
Vi färdas söderut och passerar snart en ansenlig bäverhydda vid östra stranden och vidare utmed den eroderande brinken på väststranden som varje vår invaderas av kanadagässen där deras ungar sedan kläcks i den tuviga maden under försommaren. Deras rike består också av de många stora stenarna i Olbergaströmmens norra sidogren där hägern ofta står på span. Nu är det inte alltid tillräckligt med vatten i den grenen för att tillåta seglats så man får oftast hålla till i farleden som är utprickad genom den uppmuddrade huvudgrenen där prickarna vid högvattenföring ivrigt och kraftigt slår fram och tillbaka i sidled. Den lilla ön mitt i strömmen var vid sekelskiftet hotad att till stor del grävas bort i samband med rensningarna i ån på sträckan mellan Ståltorp och Ålsätra. Genom Älvräddarnas, Naturskyddsföreningens och bybors vädjanden till beslutande myndigheter lyckades man avvärja detta ingrepp och den fågelrika holmen blev kvar.
På vårvinterns is kan man ibland se tranornas spår i tunt snötäcke bland stenarna och så fort isen gått upp rastar sångsvanar i lugnvattnet nedanför strömmen. Olbergaströmmen fryser endast till vid låga temperaturer under lång tid.
Svärdslilja och missne
Hägern slår nyfiket följe med oss sträckvis. Är vi ute i skymningen är chansen stor att vi får se simmande bävrar utanför deras bo ett par hundra meter nedanför strömmen. Här och var ligger bäverfällda träd både på land och ut i vattnet. Vegetationen utmed ån ner till Ålunda är tät och består vid stränderna av tät klibbalskog. Man kan se stigar in genom ört- och buskvegetationen trampade av ivriga bävrar. I litet öppnare lägen där solljuset kommer åt är det vid stränderna gott om vattenväxter som till exempel vattenklöver, näckrosor och pilört. Alldeles vid strandkanterna lyser den ståtliga gula svärdsliljan och den kraftiga missnen vars gulgröna blomkolv kontrasterar mot växtens stora vita hölsterblad.
Gråna och Stora Fly
Jungfrusländornas blå kroppar glänser mot de gröna bladen och ofta möter vi drillsnäppor, som far fram på lägsta möjliga höjd över vattenytan, sökande föda. Nedströms Ålunda blir utprickningen tät. Här är det gott om stengrund och nu börjar vattnet återigen strömma kraftigt och för oss ner genom sommarstugeområdena vid Gråna och Hammarängen. Stugorna kan vid vårflod få sina tomter översvämmade men husgrunderna har höjts och andra skyddsåtgärder har vidtagits efter den stora vårfloden 1977 då vattnet stod långt upp på fönstren i en del stugor. Genom muddringarna som omnämnts tidigare verkar översvämningsrisken ha reducerats avsevärt.
Fiskgjusen kan plötsligt dyka upp för att ryttlande spana ner i vattnet i den breda åkröken vid Stora Fly. Här avlöses sommarstugeidyllen av en naturtyp som på en begränsad sträcka känns ödemarksmättad. Stora Fly har höga botaniska värden med inslag av rikkärrsnatur vilket innebär att man här kanske fortfarande kan finna gökblomster och förgätmigej och i strandkanten den insektsätande dybläddran. Det är inte helt ovanligt att man fram i juli kan möta en simmande familj av vitkindad gås som kommit ner i ån från Stora Fly.
I Ålsätra kan man dricka källvatten
Nu är vi snart vid Ålsätra och håller nogsamt upp mot kanalinloppet till slussen för att inte hamna i den strida strömmen mot kraftverket. Vid östra stranden finns en välbesökt kallkälla där man fortfarande kan se folk hämta det vatten de finner hälsobringande. Kanske gräsänderna simmar mot strömmen och kniporna flyger över oss med sina typiskt vinande vingljud när vi går in i kanalen.
Inne i kanalen är det skuggigt. Höga granar omgärdar kanalen och på ön mellan ån och kanalen finns en stor rastplats där kanotister brukar rasta och övernatta i timrade vindskydd. Nu skymtar vi slussporten och här kan det vara lämpligt att gå i land för att ta en titt på slussvaktarstugan och de båda slussportarna. I ädellövträden som stått här sedan kanalen var ung kilar nötväckor upp och ner längs stammarna. Kanske vi kommer så lägligt att vi kan få se det alltid lika fascinerande skådespelet med slussning. Slussportarna öppnas och stängs manuellt på ursprungligt vis av sommarjobbande skolungdomar. Nedströms Ålsätra går båttrafiken på ån ner till Trångfors där en längre kanalsträcka förbi alla forsarna i Hallstahammar börjar.
Näktergalen
Vi går tilbaka till vår båt för att vända åter mot Olbergabadet. Många scenerier kommer att upprepas men givetvis omvänt och kanske den branta, nästan niplika branten av Strömsholmsåsen vid Gråna blir ett fint blickfång nästan halvvägs tillbaka. Hägern, ja han brukar dyka upp här för att ledsaga oss hem. Nedanför strömmen fiskar någon abborre från en eka och vi tar oss igenom motströmmen innan vi når hamn. Vi hälsas välkomna av skränande fisktärnor. I midsommartid kan näktergalen i alen vid stenkistan bjuda på ekvilibristiska tonkaskader i den ljusa försommarnatten.
Uppdaterad 2012-05-18